Idag är en speciell dag: min "lilla" fyller 15.

 

Och när vi firar hennes födelsedag inser jag att min äldsta fyller 17 om bara några månader.

 

Två tonåringar – två unga kvinnor i sina bästa år, som söker sina egna drömmar och vägar.

Och jag? Jag är mitt uppe i det, stolt, full av kärlek, men ibland också lite vemodig.

 

 

Ibland tittar jag på er båda och ser fortfarande de där små flickorna med strålande ögon, som ville fråga mig allt och dela allt med mig. Idag har ni vuxit upp på ert eget sätt.

Ni diskuterar, skrattar, drömmer och lever era egna liv och jag står lite bredvid er.

 

Ibland som lyssnare, ibland som en åskledare, ibland bara som den som sitter tyst bredvid och tänker för sig själv: Wow, ni håller på att bli fantastiska kvinnor.

 

Det är en vacker, men utmanande process. Jag känner hur vårt osynliga band sträcks ut.

 

Du fattar alltmer dina egna beslut, och det är bra. Men ibland längtar jag efter en stund då jag var den som kunde göra allt "rätt".

Tanken att min äldsta tar studenten om tre år och min yngsta bara ett år senare… ja, ibland får det mig att värka i hjärtat för en stund.

För jag vet: Då börjar en helt ny era. För dig. För mig. För oss.

 

 

Från mamma till följeslagare

 

Jag brukade vara den som visste allt, den som tröstade, helade och beskyddade. Idag släpper jag taget, lyssnar och håller ut. Jag finns här när du behöver mig – men jag lär mig också att ge dig ditt utrymme. Det är inte alltid lätt, men jag litar på dig. Och jag upptäcker vem jag är, bortom mammarollen.

 

Oavsett hur stor du växer, oavsett vilken väg du tar: ni är och kommer alltid att vara mina tjejer. Jag älskar vårt kaos, våra inre skämt, våra stunder när vi bara är vi. Och jag älskar att se hur starka ni blir, för jag vet att en del av er styrka kommer från min kärlek.

 

 

Till alla mammor

 

Kanske känner du också till känslan av att vara fångad mellan skratt och att släppa taget. Mellan stolthet och lite sorg. Det är okej att känna så. Vi kan vara stolta över oss själva – inte bara över våra barn, utan också över hur vi stöttar dem.

 

Idag, på denna speciella födelsedag, är jag helt enkelt tacksam. För er två. För allt som var. För allt som komma skall.